I går var det en stor dag! Luna har länge gått riktigt bra men har alltid velat att man ska hålla henne i handen, fastän hon ibland glömt bort det och gått kortare sträckor själv. Men i går hos mormor då trillade polletten ner! Hon gick som om hon aldrig gjort annat! Hipps vipps så stegade hon bara i väg och var hur nöjd som helst! Och oj vad stolt man blir över sin lilla guldklimp!

Vårt älskade busfrö! Som nu kan gå!?